Klinisk Neurofysiologi Uppsala

Main Content

EMG/NEUROGRAFI

Nervledningsundersökning, neurografi
Undersökning av myeliniserade nervers motoriska och sensoriska funktion görs med så kallad neurografi. Med denna undersökning mäts ledningsförmågan och antalet ledande nervfibrer (axon) i perifera myeliniserade nerver. Vanligen stimuleras nerven elektriskt med en ytelektrod och registreringen görs med en annan ytelektrod över muskeln eller nerven. Den registrerade signalens utseende och tiden till denna från stimuleringsögonblicket ger viktig information om antalet axon och om ledningsförmågan längs nerven.
Lokalisation och typ (fokal/generell, motorisk/sensorisk, axonal/demyeliniserande) av skada eller sjukdom längs nerven är det huvudsakliga syftet med neurografi. Övriga syften med undersökningsmetoden inkluderar att avgöra svårighetsgrad och tidsförlopp. Undersökningen kräver ingen patientmedverkan och har inga egentliga kontraindikationer. De vanligaste frågeställningarna är polyneuropati och fokal nervpåverkan, tex karpaltunnelsyndrom.

Muskelundersökning, elektromyografi (EMG)
EMGEMG är en nålundersökning av skelettmuskler, där en tunn nålelektrod används för att undersöka muskelfunktionen. EMG används för att få en fördjupad bild av den motoriska enhetens normala funktion och sjukdomstillstånd. Den motoriska enheten består av en framhornscell i ryggmärgen, dess axon och de muskelfibrer (varierar från några få till flera hundra) som är innerverade av detta axon. Muskelfibrerna inom en motorisk enhet ligger spridda över en tvärsnittsyta med en diameter av 5–15 mm och är blandade med fibrer från andra motoriska enheter. Vid vila ses eventuell spontanaktivitet i muskeln som korrelerar med olika sjukdomstillstånd. Vid viljemässig kontraktion aktiveras samtliga fibrer inom den motoriska enheten och då kan påverkan av aktiviteten studeras.
EMG kräver aktiv medverkan från patienten och man behöver vänta 10–14 dagar från en axonal nervskada för att upptäcka eventuell denervation. Vanliga frågeställningar är myopati, denervation/reinnervation vid påverkan på perifera nerver, motorneuronsjukdom och jonkanalsjukdomar.

Repetitiv nervstimulering (RNS)
Repetitiv nervstimulering görs vid frågeställning om neuromuskulära transmissionsrubbningar och ökad muskeltrötthet. Ytelektroder appliceras på en muskel och nerven till den aktuella muskeln stimuleras med serie av elektriska stötar under vila, efter maximal aktivering av muskeln, 1 min och 3 min efter aktivering. Amplituden mäts och ett så kallat dekrement (minskning av amplitud över tid) ses vid neuromuskulära transmissionsrubbningar. Normalt förändras inte amplituden. Huvudsakliga indikationer är Myasthenia Gravis (MG) och Lambert Eaton Myastent Syndrom (LEMS).

Singel-fiber EMG (SFEMG)
Singel-fiber EMG görs som ett komplement till repetitiv nervstimulering och är ännu känsligare i att påvisa störning i neuromuskulära synapsen. En nålelektrod införs i den aktuella muskeln och registrerar aktiviteten vid lätt muskelkontraktion varvid överledningstiden i nerv-muskelsynapsen mäts (anges som normalt jitter eller ökat jitter med eller utan blockeringar). SFEMG uppfanns i Uppsala av professor emeritus Erik Stålberg.

För mer detaljerad information om våra metoder, se Metodboken.


Remittentanvisningar

 

Metodboken

 

Kurser

 

Intranät