Klinisk Neurofysiologi Uppsala

Main Content

INTRAOPERATIV MONITORERING

IONIntraoperativ neurofysiologi används rutinmässigt inom neurokirurgi och ryggortopedi där vanliga ingrepp är t.ex. hjärntumörkirurgi och skoliosoperationer. Syftet är att förbättra resultatet av kirurgi genom intraoperativ övervakning av neurologiska funktioner samt kartläggning av neurologiska funktioner/strukturer. Här på Akademiska sjukhuset finns ett ION team bestående av kliniska neurofysiologer och BMA som varje vecka medverkar på operationer. Avvikande stimuleringsfynd rapporteras omedelbart till operatören vilket minskar risken för permanenta postoperativa neurologiska bortfall. I många situationer är det också viktigt att identifiera eventuella nervstrukturer som kan dölja sig i operationsområdet.

Vanliga metoder vid övervakning
Motor evoked potenials (MEP) är muskelsvaret vid elektrisk stimulering av hjärnans motorcortex antingen via skruvelektroder i skalpen eller direkt över cortex. MEP registreras från tunna elektroder ofta placerade i extremitets- och ansiktsmuskulatur. Metoden avser att kontrollera funktionen i motoriska bansystem.

Somatosensory evoked potentials (SEP) är svaret från hjärnas sensorcortex vid elektrisk stimulering av en perifer nerv exempelvis i handleden (n.medianus) eller vid fotleden (n. tibialis). Metoden avser att kontrollera funktionen i sensoriska bansystem.

EMG används ibland för att kontinuerligt registrera muskelaktivitet, främst för att upptäcka retningsfenomen som kan uppstå vid kirurgisk manipulation av nerver i det perifera nervsystemet.

Ett vanligt ingrepp där neurofysiologisk övervakning utförs är skoliosoperationer där korrigering av den krökta ryggen kan påverka ryggmärgen. Om korrigeringen leder till sänkta MEP och SEP svar kan ingreppet behöva avbrytas för att undvika en permanent ryggmärgsskada.

Vanliga metoder vid kartläggning
Vid exempelvis hjärntumörkirurgi utförs kortikal stimulering för att neurokirurgen skall kunna nå tumören på ett säkert sätt. Om stimuleringen ger upphov till motoriska svar (MEP) bör man undvika att operera i den regionen. Likaså kan man på djupet utföra subkortikal stimulering i operationsområdet och avgöra avståndet till kortikospinala bansystem utifrån den stimuleringsstyrka som krävs för att få muskelsvar. Därmed kan kirurgen spara viktiga nervstrukturer och samtidigt kunna avlägsna så mycket tumörvävnad som möjligt. En liknande strategi används även för att kunna kartlägga områden och bansystem med språkliga funktioner vilket dock kräver att patienten är vaken under ingreppet (s k vakenkirurgi).
Rotstimulering används ofta vid kirurgi i lumbala spinalkanalen där rötter från cauda equina kan vara involverade i tumörer eller vara fastväxta i angränsande vävnad vid olika typer av missbildningar. Här är det ofta viktigt att via elektrisk stimulering kunna särskilja fungerande rötter från patologisk vävnad som behöver avlägsnas. På samma sätt kan man vid kranialnervstimulering identifiera och kontrollera funktionen i de flesta kranialnerver som utgår från hjärnstammen vid exempelvis tumörkirurgi i denna region.

Intraoperativ neurofysiologi kan användas vid många olika typer av kirurgiska ingrepp där det finns risk för permanenta neurologiska bortfall som kan undvikas genom övervakning och/eller kartläggning av neurala strukturer. Neurofysiologin ingår här i det kirurgiska teamarbetet vilket inte minst kräver gott samarbete med narkospersonalen eftersom många av de neurofysiologiska mätningarna är känsliga för anestesiologiska läkemedel.


Remittentanvisningar

 

Metodboken

 

Kurser

 

Intranät